Närsynthet blir vanligare globalt, liksom ökningen av skador som är relaterade till närsynthet. I flera Öst- och sydostasiatiska länder är den största andelen av unga vuxna redan närsynta. Man beräknar att det redan finns 2,6 miljarder närsynta i världen. I slutet av 1900-talet var cirka en fjärdedel av de unga vuxna i Finland närsynta. Det finns ingen forskningsdata om den nuvarande förekomsten av närsynthet i Finland.
Mest oro för folkhälsan orsakas av ögonsjukdomar som rör närsynthet, såsom förändring av centrala näthinna samt näthinneavlossning, grå starr och glaukom. Globalt är myopi (närsynthet) redan den vanligaste orsaken till måttlig och svår synskada och den näst vanligaste orsaken till blindhet. Risken och svårighetsgraden för sjukdomar som rör närsynthet ökar ju svårare närsyntheten är. Närsynthet ökar mångfaldigt risken för gråstarr. Redan en liten närsynthet (mindre än – 3 D) ökar risken för glaukom ungefär dubbelt. Förändring av central näthinnan och risk för lossning mångfaldigas speciellt vid svår närsynthet (6D eller över).
WHO har varit orolig för den globala ökningen av närsynthet. 2015 var jag inbjuden som expert, när man upprättade WHO:s rapport om en oroande ökning av närsynthet. Efter det här mötet grundade man en internationell grupp av närsynthetsforskare IMI (International Myopia Institute), där jag är med. IMI har publicerat flera översikter om närsynthet. I en av de sista publicerade IMI tillsammans med Europeiska styrelsen för oftalmologi en översikt om närsynthet, dess olika behandlingar och behandlingstester.
Hur blev jag närsynhetsforskare?
Närsynthet beror strukturellt på, att ögonet växer för långt i förhållande till hornhinnans och linsens brytningsförmåga. Optiskt korrigeras närsynthetens brytning med konkava linser alltså med sk. minusglas.
När jag började som ögonläkare för skolelever i Jyväskyla på Mellersta Finlands centralsjukhus i skiftet mellan 1970-1980, var patienterna i huvudsak närsynta skolelever. Skoleleverna och deras föräldrar frågade nästan dagligen, vad närsynthet beror på, hur den framskrider och om man kan påverka framskridandet av den. På de här frågorna fanns inga entydigt allmänt godkända svar.
Uppfattningen som rådde då var, att ärftlighet är en betydande orsak till närsynthet. Epidemologiska upptäcker från en lång tid hänvisade dock till, att läsning och närarbete är signifikant associerade med närsynthet. Ganska allmänt antog man, att ackomodationen (anpassning) av ögats lins som rör närarbete är en betydande faktor som ökar närsynthet. På basis av ovan nämnda rekommenderade man oftast användning av glasögon för närsynta, där man inte helt korrigerade närsyntheten och där man vid läsning till och med rekommenderade användning av plusglasögon. På basis av dessa antaganden började jag närsynthetsforskningar som fortfarande fortsätter.
Resultat från mina närsynthetsforskningar
Som objekt för min första närsynthetsforskning var medelåldriga män i Mellersta Finland. I den ifrågavarande undersökningen konstaterade man, att närsynta hade utövat mer läsning och mindre frisksportande i sin barndom än de som inte var närsynta. De hade dessutom en längre utbildning och högre yrkesposition. Som vuxna läste och utförde de närsynta mer närarbete. Till sina fysiska egenskaper var de smalare och lite längre – dessutom hade de bättre syreupptagningsförmåga är personer, som inte var närsynta. I kognitiva tester presterade de närsynta bättre än kontrollgruppen. De här skillnaderna förklarade i huvudsak en högre utbildningsnivå hos de närsynta.
I Mellersta Finlands centralsjukhus påbörjades ett behandlingstest 1983, där man strävade efter att utreda om man kan fördröja framskridandet av närsynthet hos närsynta skolelever, om man läste utan glasögon eller använde bifokala glasögon där läsdelen var svagare än delen för fjärrsyn. I den treåriga uppföljningen konstaterade man bland annat, att läsning utan glasögon eller användning av bifokala glasögon inte fördröjde framskridandet av närsynthet. Det mest rekommenderbara var att använda glasögon, där man helt hade korrigerat närsynthet. Ackomodation som rör närseende förklarade alltså inte framskridandet av närsynthet. En snabbare framskridande av närsynthet var förknippad med mycket läsning och närarbete, kortare läsavstånd och mindre frisksportande.
Vid epidemologiska undersökningar som utfördes under samma tidpunkt undersökte man förekomsten av närsynthet hos personer födda mellan 1937 och 1957. I den yngre åldersgruppen var närsynthet betydligt vanligare. I båda åldersgrupperna hade närsynthet samband med längre utbildning och högre yrkesposition.
I undersökningen som utfördes på elever i första, femte och åttonde klass i Mellersta Finland framkom, att närsynthet var sällsynt i de här tre åldersgrupperna när det dagliga närarbetet inte överskred en timme om dagen utanför skoltiden. I första klass var förekomsten av närsynthet 1 %, i femte klass 3 % och i åttonde klass 18 %. På motsvarande sätt var andelen närsynta 4 %, 21 % och 37 % om det dagliga närarbetet var 3 timmar eller mer. Man kunde konstatera att närsynthet är sällsyntare ju mer tid som användes till frisksportande.
Min observation som utförts i över 20 år visade att hos hälften av de som från början blev närsynta vid 8–12 års ålder, framskred inte närsynheten längre efter 20 års ålder, medan närsynheten hos den andra hälften fortsatt framskred efter det även i vuxen ålder. En tidig startålder för närsynthet prognostiserade starkast en svår närsynthet i vuxen ålder. Ju svårare närsyntheten utvecklas, desto större risk finns för ögonsjukdomar som rör närsynthet, som den tidigare nämnda gråstarren, glaukom, näthinneavlossning och ärftliga förändringar på näthinnan.
Genernas betydelse för utveckling av närsynthet
För att utreda närsynthetens arvsmassa grundade man en internationell forskningsgrupp för genetik, CREAM, dit över 50 forskningsgrupper från olika delar av världen hör. Som en del av den har vi i flera publikationer utrett brytningsfelens genetik. I våra undersökningar har vi hittat hundratals gener som hör till ögats brytningsfel, vilka ändå bara förklarar cirka 20 % av ärftligheten för brytningsfel, och under 10 % av närsyntheten.
I år publicerades en undersökning, där man konstaterade, att gemensamma genetiska mekanismer reglerar normalbrytning och mild närsynthet, men likväl hittas en gemensam genetisk mekanism för både mild som svår närsynthet.
Förekomsten av närsynthet är som bekant betydligt hög speciellt i flera öst- och sydostasiatiska länder. Tidigare antog man att detta berodde på genetiska skillnader. I våra genetiska undersökningar har man dock inte hittat något som bekräftar detta. När vi jämförde framskridandet av närsynthet hos finska och singaporianska skolbarn, konstaterade vi att tidig startålder för närsynthet var den viktigaste faktorn som prognostiserade ett snabbare framskridande av närsynthet i båda grupperna. Barnen i Singapore läste mer och frisksportade mindre än de finska barnen, och hos dem startade närsyntheten tidigare. Överraskande nog framskred närsyntheten snabbare hos finländarna än hos barn i samma ålder i Singapore.
Silmäsäätiö har under flera år stött mina närsynthetsforskningar med stipendier. I Finland finns inga uppgifter om vilken förekomsten av närsynthet är för närvarande. Silmäsäätiö har nyligen beviljat min forskningsgrupp ett stipendium för en närsynthetsundersökning av värnpliktiga, vars syfte är att reda ut förekomsten av närsynthet och faktorer som rör närsynthet. På grund av den nuvarande epidemisituationen har man varit tvungen att flytta fram starten på undersökningen med ett drygt år.
Författare av artikeln är Med Dr, specialläkare i ögonsjukdomar, docent Olavi Pärssinen. Docent Pärssinen arbetar som forskare vid idrottsvetenskapliga fakulteten vid Jyväskylä universitet gerontologiska forskningscentret.
Huvudbild för artikeln: Schoolgirl studying the lesson, Kalabi Yau/Shutterstock.com
