Med forskning om ögonskador kan man identifiera riskgrupper och rikta det preventiva arbetet och resurserna rätt
Min erfarenhet som forskare kan delas in i två perioder, där den första började under mitt andra år av medicinska studier vid Uleåborgs universitet år 1999. Det var då jag inledde min karriär inom grundforskningen som medlem i professor Leena Ala-Kokkos grupp vid institutionen för medicinsk biokemi. Jag fick sätta mig in i pipettering, i att isolera, sekvensera och analysera DNA samt i att använda markörer när vi letade efter genetiska orsaker bakom diskdegeneration och den ländryggsvärk det orsakar i ett protein (kollagen 9).
Professor Ala-Kokko flyttade sitt laboratorium till New Orleans i USA i slutet av det andra året av mina medicinstudier. I samband med det fick medlemmarna i vår grupp en möjlighet till så kallade fördjupade studier genom att tillbringa ett år i docentens nya laboratorium vid Tulane University och avdelningen Gene Therapy. Jag tog tillfället i akt att fördjupa mina kunskaper inom grundforskning tillsammans med mycket trevliga arbetskamrater, varav två var kurskamrater till mig från Uleåborgs universitet.
När jag återvände till Finland fokuserade jag på att slutföra mina medicinska studier. I det skedet tappade jag kontakten med forskningsvärlden, men det jag hade lärt mig av den hade slagit rot i mig: vikten av att ha en outtröttlig inställning till vetenskap och arbetet som forskare, och att det bara är att försöka igen om man misslyckas!
Vår grupp för ögonforskning
Jag återvände till forskningen när jag arbetade på Helsingfors universitetscentralsjukhus ögonklinik ett par år efter att jag blivit specialistläkare i ögonsjukdomar. Min kollega Anna-Kaisa Haavisto hade påbörjat ett forskningsprojekt om ögonskador tillsammans med doktor Tiina Leivo, och de ville ha fler forskare i sitt team. Jag blev en del av den trevliga forskargruppen, och det intressanta ämnet för denna kliniska forskning fångade snabbt mitt intresse.
Snart fick vår grupp en till ledare i form av den smarta och sympatiska professorn Juha Holopainen, som också gav mig många oförglömliga lärdomar om att skriva artiklar. Tyvärr blev vårt samarbete med professor Holopainen kort i och med hans olyckliga och tragiska bortgång. Vi saknar Juha både som ledare och varmhjärtad vän. Efter Juhas beklagliga bortgång hade vi turen att få en annan ledare som efterträdare till Juha i form av docent Päivi Puska.
Vad forskar vi om kring ögonskador?
I min egen ögonskadeforskning fokuserar jag på fyra områden:
- Ögonskador hos personer i arbetsför ålder (mellan 17 och 59 år) i Södra Finland
- Ögonskador hos personer över 60 år i Södra Finland
- Ögonskador som orsakas av verktyg samt bedömning av tillståndet 6 år efter skadan
- Resursanvändning på grund av ögonskador och ekonomisk belastning i och med det
Min kollega Anna-Kaisa Haavisto fokuserade sin forskning på andra områden, som ögonskador hos barn, ögonskador som orsakas av idrottande samt ögonskador som orsakas av leksaksgevär och trästickor. Anna-Kaisa gjorde en fin disputation utifrån ämnena i dessa artiklar och blev doktor år 2020.
Här följer några forskningsresultat från min egen forskning:
- A) Förekomsten av ögonskador hos personer i arbetsför ålder var 88/100 000 personer/år. Oftast drabbades personer mellan 31 och 45 år av ögonskador, och 80 % av de drabbade var män.
B) De flesta av skadorna var små, ytliga skador på ögonens främre delar (54 % av fallen).
C) De flesta allvarliga ögonskadorna var krosskador från trubbiga föremål, ögonhålsskador eller öppna ögonskador. Skadorna uppstod under idrottande, när man hanterade verktyg eller av en kroppsdel (t.ex. en armbåge).
D) 12 % (97 personer) av de som drabbades av ögonskador behövde stora ögonoperationer, 23 % (189 personer) behövde uppföljning resten av livet och ungefär 9 % (73 personer) fick permanenta ögonskador. - A) Förekomsten av ögonskador hos personer över 60 år var 38/100 000 personer/år. De flesta ögonskadorna uppstod i hemmet.
B) De allvarligaste ögonskadorna (22 % av fallen) orsakades av fall hos äldre
C) 20 % (24 personer) av ögonskadorna krävde stora ögonoperationer, 27 % (32 personer) behövde uppföljning resten av livet och ungefär 13 % (15 personer) fick permanenta ögonskador. - A) Verktyg orsakade bara 3 % av ögonskadorna, men ändå drygt 10 % av alla permanenta ögonskador, och var således den grupp som orsakade de allvarligaste permanenta skadorna.
B) Skador från spikverktyg och handredskap orsakade de flesta öppna ögonskadorna och hörde till den största riskgruppen. - A) Under ett år uppgick de omedelbara kostnaderna för de 1 151 patienterna som hade drabbats av ögonskador till 2 899 000 euro. Beloppet omfattar kostnader för produktionsförlust (1 415 00 euro), direkta hälso- och sjukvårdskostnader (1 244 000 euro) och transport (240 000 euro).
B) Den direkta kostnaden för ögonskador under ett år per miljon invånare uppskattas därför till 1 870 000 euro. Konsekvenserna av fortsatt vård och kommande uppföljningar gör att beloppet ökar till ungefär 3 741 000 euro.
C) De största besparingarna kan man göra genom prevention av ögonskador.
Om förebyggande av ögonskador
Även om man kan anta att ögonskador uppstår av en slump, vilket en del säkert gör, så har man genom ögonskadeforsking kunnat hitta tydliga riskgrupper och orsaker. Forskningen om ögonskador ger oss en uppdaterad lägesbild över vad som orsakar ögonskador i Finland, typiska typer av skador, permanenta ögonskador, vilka resurser som används samt kostnader. Mot bakgrund av dessa uppgifter kommer man att kunna rikta fokus och resurser på att förebygga och behandla ögonskador. Ett bra exempel på detta är vår gruppledare Tiina Leivos tidigare resultat om innebandyskador hos barn, som ledde till kravet på att unga spelare ska använda skyddsglasögon i Finland. Fortsatt forskning om metoder för att förebygga ögonskador och att skapa vägledning till allmänheten utifrån dessa är nödvändiga metoder för att begränsa kostnader och antalet permanenta ögonskador.
Min plan för den närmaste framtiden
Just nu bor jag och min familj i USA på grund av min frus arbete. Här har jag skrivit mina två senaste artiklar om ögonskador. Stipendierna från Silmäsäätiö har kommit väl till pass, eftersom jag för tillfället inte har några egna inkomster. Att arbeta som läkare här är mycket krångligt, så mina planer för den närmaste tiden är att slutföra min doktorsavhandling.
Författaren till artikeln är Ahmad Sahraravand, specialist på ögonsjukdomar, ML, FEBO, som har specialistkompetens inom ögonkirurgi och som just nu skriver på sin doktorsavhandling i USA.
Huvudbild till artikeln: Fer Gregory/Shutterstock.com
