Jag inledde mitt forskningsarbete när jag studerade till läkare vid institutionen för medicinsk biokemi och molekylärbiologi på Åbo universitet. Efter min läkarexamen år 1997 fortsatte jag forskningsarbetet inför min doktorsavhandling på ett molekylärbiologiskt laboratorium. På den tiden undersökte jag tillämpningen av genterapi på ben- och broskskador. Senare har jag tillämpat de metoder för grundforskning och experimentell medicin som jag lärt mig på ögonforskning. År 2001 tog jag min medicine doktorsexamen, varefter jag började specialisera mig på ögonsjukdomar. Senare, år 2006, bestämde jag mig för att fokusera särskilt på att utveckla behandlingen av näthinnesjukdomar.
Forskning inom ögonsjukdomar i Kalifornien
År 2003 reste jag till Kalifornien som forskare i oftalmologi. Vid Scripps Research Institute i La Jolla fokuserade jag på näthinnesjukdomar. Jag studerade mekanismerna för uppkomst och reglering av nya blodkärl i näthinnan på grund av syrebrist, samt på användningen av genterapier och stamceller vid behandling av näthinnesjukdomar. Den här perioden på ett forskningscenter med flera Nobelprisbelönta forskare var en betydelsefull upplevelse. Jag fick arbeta med resurser som kändes nästan obegränsade och bland de bästa forskarna. Min forskargrupp samarbetade med flera toppforskare, varav en del arbetade med helt andra sjukdomar än ögonsjukdomar. Jag såg och upplevde hur fascinerande och långsiktig krävande forskning är och hur stora problem forskningen kan ge sig i kast med för att djärvt hitta en lösning på olika problem. Denna erfarenhet gav mig en stark känsla av forskningens avgörande betydelse och hur forskning kan ge oss tillgång till nya och allt effektivare behandlingar för oss i framtiden. Studieperioden väckte också ett stort intresse för näthinnesjukdomar.
Forskargrupp om näthinnesjukdomar till Tammerfors universitet
År 2006 återvände jag från USA till Tammerfors för att slutföra min specialutbildning i oftalmologi. Samtidigt grundade jag en egen forskargrupp för näthinnesjukdomar vid Tammerfors universitet. Min forskargrupp strävar efter att förstå mekanismerna för hur näthinnesjukdomar uppstår och utvecklas på molekylär nivå. Insikt om de här molekylära mekanismerna bidrar till utvecklingen av nya behandlingsformer. Utöver tillämpad forskning har vi bedrivit klinisk forskning där vi har undersökt effektiviteten av befintliga behandlingar av näthinnesjukdomar i vardagen.
Ett antal näthinnesjukdomar, såsom diabetisk näthinnesjukdom (diabetisk retinopati) och åldersbetingad våt makuladegeneration (makuladegeneration), orsakar permanent synförlust på grund av tillväxten av nya blodkärl bakom näthinnan. De nya blodkärlen är bräckliga och läcker, vilket orsakar svullnad, blödning och ärrbildning på näthinnan, vilket orsakar nedsatt syn.
Under de senaste 15 åren har läkemedel tagits i bruk som hämmar tillväxten av nya blodkärl, vaskulära endoteliala tillväxtfaktorhämmare, vilket har förbättrat behandlingsmöjligheterna och prognosen för flera olika näthinnesjukdomar. De här VEGF-hämmarna injiceras i ögat och för att uppnå bästa resultat med regelbundna injektioner varje eller varannan månad. Frekvent injektionsbehandling innebär dock en betydande vårdbelastning för patienterna och kan vara utmanande att genomföra i vardagen.
Våra egna undersökningar har visat att nästan hälften av patienterna med åldersbetingad våt makuladegeneration avbryter behandlingen under de första två åren. Vanligen orsakas avbrottet av behandlingens bristande effektivitet eller dess höga vårdbelastning. Dessutom har vi påvisat att behandlingsresultaten i vardagen ofta blir mer blygsamma än i de ursprungliga kliniska studier, vilket ofta beror på att behandlingen sker alltför sällan. Nya, effektivare och mer långverkande läkemedel behövs därför fortfarande och lyckligtvis är sådana på väg. Nya forskningsresultat om läkemedelsmolekyler, där exempelvis en molekyl som hämmar en tillväxtfaktor som stimulerar tillväxten av nya blodkärl har lagts till en VEGF-hämmare, tyder på en snar ankomst av nästa generations läkemedel i patientarbetet.
Uppkomstmekanismer för näthinnesjukdomar
I våra egna undersökningar har vi hittat flera signalvägar som kan vara förknippade med näthinnesjukdomar som kunde fungera som mål för nya behandlingar. Hittills har vi genomfört den mest omfattande kartläggningen av förändringar i näthinnan genom att skapa en experimentell sjukdomsmodell för tillväxt av nya blodkärl bakom näthinnan. I undersökningen hittade vi flera nya proteiner som kan spela en nyckelroll i utvecklingen av hur tillväxten av nya blodkärl bakom näthinnan framskrider. Ett av våra viktigaste fynd är R-Ras-signalmolekylens centrala roll i att reglera permeabiliteten hos nya blodkärl, det vill säga tendensen att de läcker. Forskningsresultatet tyder på att vi kan minska blödningstendensen hos nya blodkärl genom att förstärka R-Ras-aktiviteten. Ett annat av våra viktiga fynd är att vi kan förhindra tillväxt av nya blodkärl genom att blockera Syndecan 4 -aktiviteten.
Vi har påvisat betydelsen av resultaten från de experimentella sjukdomsmodellerna för mänskliga sjukdomar genom att studera prover av tillväxta nya blodkärl som insamlats från patienter med svår diabetisk retinopati i samband med näthinne- och glaskroppsoperationer. I mitt patientarbete fokuserar jag också på behandling av näthinnesjukdomar. Näthinnesjukdomar orsakar över 60 % av all synnedsättning. Av dessa är diabetisk retinopati och åldersbetingad våt makuladegeneration de vanligaste orsakerna till synnedsättning.
Om forskning och kliniskt arbete
Att kombinera forskning med kliniskt arbete är ibland utmanande, särskilt i fråga om tidsanvändning. Jag upplever dock att patient- och forskningsarbetet stöder varandra starkt. Jag vill uppmuntra unga läkare att forska. I takt med att diagnostiken och behandlingarna för ögonsjukdomar utvecklas behöver vi i allt större utsträckning läkare som även förstår mekanismerna på molekylär nivå och därmed också kan fungera som länkar mellan den kliniska verksamheten och forskningen. Även om behandlingen av näthinnesjukdomar tack vare nya läkemedel har utvecklats enormt de senaste åren behöver vi ännu effektivare behandlingar och nya typer av läkemedel. Jag vill delta i den här utvecklingen och hoppas att behandlingen av näthinnesjukdomar kommer att fortsätta att ta utvecklingssteg under de närmaste åren och decennierna.
”Silmäsäätiös ekonomiska stöd har varit av central betydelse för min forskningsgrupp.”
Artikelns skribent är docent i oftalmologi och överläkare vid TAYS ögonsjukhus Hannele Uusitalo-Järvinen. Vid sidan av läkararbetet arbetar hon som forskare vid Tammerfors universitet.
Huvudbild till artikeln: Eye Anatomy/Shutterstock.com
